Att vara, eller inte

2018-10-10

Jag misstänker att folk lider av en massa uppdämd dynga, och att dom måste låta som en gammal raspig 78-varvare. Genom att hela tiden hacka på andra, och avleda uppmärksamheten från sej själva. Men mycket bottnar i väldigt stor osäkerhet hos dessa kappvändare. Som säger en sak, men menar något helt annat, eller att dom inte ens vet vad dom själva sagt. Sedan behöver jag själv inte lägga så stor vikt vid det hela. Jag tror att många som utsätts för ständiga, låt oss kalla det prövningar, behöver får ur sej andras dåliga attityd genemot oss andra som tvingas utstå prövningar. Men att vädra denna luft är inte gångbar, då anses man som negativ och bitter. Det i en allt mer påklistrad låtsas värld med sockersöt, fluffig, snuttigull attityd. Det med risk för att det alltid finns någon som blir kränkt. Det för mej förhatliga ord! Samtidigt som det hela tiden påtalas om att vi alla ska få vara den man är, men bara så länge man passar i den givna mallen av hyckleri och falskspel. Där det allt som oftas slutar med att folk ler lismande som en falsk orm, för hugga dej i ryggen när du vänder på klacken och går. Så hur man är eller gör, så passar fan inte skon in i sammanhanget. Det vittnar mycket om att det är så, då jag får till mej snarlikt från andra personer som säger sej känna & uppleva likadant. Det är då en jävla tur att vi kan finna musiken som styrka ...