Lord Nelson 2

2019-07-10

Sex dagar har nu förlöpt sedan min fine pälsboll Lord Nelson fick resa till evighetslandet. En resa som lämnat ett mycket stort tomrum här i gubblyan, och saknaden är så gruvligt ömmande i min gubbasjäl. För mej har min pälsboll inte bara varit en katt, (som många uttrycker det). Nelson har betytt så mycket mer, än någon nånsin kan fatta. Han förgyllde mitt liv med sin närvaro. Kommer att ta tid, och det får det göra innan jag på ett sansat vis, kan njuta av alla fina minnen. Sorgen är så mycket mer talande. Veckan som nu snart gått. Har inneburit i omgångar bortplockandet av Nelsons tillhörigheter. Vilket har gjort dubbelt så ont! Det har verkligen inte inneburit att jag städat bort Nelson för evigt. Nu gäller det att jag själv börjar inrätta livet på egen hand i vår så tidigare gemensamma gubblya. Jag våndas & känner mej så tom, men samtidigt känns det skönt att jag slipper oroas när jag ska iväg & jobba. Bara vetskapen den sista tiden har tärt. Mycket då jag oroats över hur Nelson haft det när jag var på jobbet. Ett måste, men en tillåtande tanke på den katt som jag så innerligt älskat & brytt mej om. För sådan är gubben, att bry sej och ta hand om det som jag tagit mej an med glädje och njutit av i pälssällskap. Nu finns Lord Nelson & pryder sin plats i minnet med allt därtill. Som nämnts tidgare, är han så saknad & tårar har runnit. Men det får mej inte tillbaka Lord Nelson, hur mycket jag än vill. Men jag vet att han har det fortsatt bra nu på sin plats i evighetslandet. Min älskade katt ... Spring, vila & njut nu i evighetslandet.