Två månader

2019-09-05

Ja du Lord Nelson den vackre. Det har nu förflutit två månader sedan du gick in i evigheten. Kvar blev det en gubbe med sorg i själ & hjärta med en fruktansvärd tomhet som alltid kommer bestå. Men det går lättare & bättre för vardag. Ibland sköljs känslorna över mej och jag vet inte vad jag ska ta vägen. DU saknas mej och i gubblyan. Händer att jag frenetiskt slår i sängen som brukligt innan lampan släcks för natten. Du kommer inte mer för den där nattliga gosestunden. Det gör ont & en tår faller. Har gjort små förändringar i gubblyan, ja som jag alltid gjort. Men inte mer än att du skulle tycka okej. Balkongen är orörd sånärsom på klätterträdet. Men kanske du ändå ligger i din fåtölj, eller jag vill tro det när jag tittar ut. Men du är ju inte där hur mycket jag än vill. Ja Nelson, du saknas mej. För mej är det ändå av vikt att fortfarande få skriva om dej. Det gör sorgen, saknaden härdligare. Men livet rullar på & jag tar dagen som den kommer. Det utan dej min vackre pälsboll.