Göra allt rätt, men fel ändå

2020-04-01

Phuu, jag ger fan upp detta jävla land. Stångas blodig mot myndigheter, deras ifrågasättande. När man hamnar utanför systemet, då kommer alla måste & görande, och en ifrågasättande världsfrånvänd Soc-handläggare. Annars så är man inte välkommen.
Har jobbat sedan jag var 17 bast, haft både två & tre jobba samtidigt. Aldrig varit helt arbetslös, gått på en & samma A-kassa period under lång tid.
Nu behöver jag bistånd av det som jag trodde var självklart.
Men icke!
Sjukförsäkringsystem, säger nej. Depression är inget att vara sjuk för! Försörjningstöd, nähe du jävel. Det kan man man fet glömma!
Allt tyder på att det är tomt i mina lador!
Du har väl nåt du kan sälja? Du måste söka jobb!
 
Pang, jo jag försöker men suicidal-anamnes, depression, och ny sjukskrivning under X-antal år, och tack vare egen del & ett bra vårdteam som stöttat.
Men bara upp igen! Inte sjåpa sej människa.
 
Det är då för väl att Sverige är ett så rikt land, med fulla lador.
Själv är jag bara en hårt driven Svensk som vill jobba, sköta mej själv som jag alltid gjort. Men som nu, som många av oss, hamnat utanför systemet.
 
Mitt i all skit ändå, blev jag väldigt glad tidigare denna första april, över det telefon-samtal jag hade med en Personal-rekryterare. Som var så galet fantastisk & vänlig i sitt bemötande.
 
Är också glad över vänkretsen som finns där rent personligt, utan dom, vore fan allt bara att dra ned rullgardinen & sova för evigt.